Kulinariska konstigheter
Goder afton indianvänner! Det var ett tag sen, men nu är det tamefan hög tid att gnugga loss på tangentbordet igen. Denna gång har filosoferingarna uppstått (som så många gånger förr) vid matbordet, närmare bestämt under en tacokväll. Alla som någon gång suttit tänderna i denna mexikanska delikatess vet hur oerhört slafsig denna upplevelse kan bli om hybrisen slår till och tortillan blir lite för välfylld.
För att undvika att hela skiten kolapsar och börjar likna Tjernobylkatastrofen snarare än en schysst maträtt hade man i detta scenario haft stor nytta av en ätbar gummisnodd eller två. För att undvika hjärnblödning hos er läsare så antar jag att en förklaring är på sin plats. Under ovan nämnda tacokväll försökte jag tappert rädda min sorgliga ursäkt till tortilla genom att dra till med ett knep som knappast dyker upp i en normal människas tankebanor. Jag använde en gummisnodd. Och visst, som provisorisk lösning funkade det väl hyfsat, men ingen uppfinning är ultimat om det inte går att äta upp den. Det är min filosofi.
Tänk efter lite grann. Fatta hur mycket bättre vår värld skulle må om man kunde äta upp all skit som förorenar, alla vapen som dödar etc. Dessutom skulle man enkelt lösa svältproblemen i världen. För att inte tala om hur smidigt och enkelt det vore att kunna käka allt. Det är ju bara att dumpa hela gulaschsoppan eller korvpyttipannan i en påse gjord av broccoli och svepa skiten. Eller så gör man en Calzone av allt man käkar, bakar in det i sig själv liksom.
Kanske en framtida affärsidé? Matpåsar gjorda av broccoli eller herrgårdsost? Töjbara lökringar som komplement till gummisnoddslösningen? Jag tror att det skulle bli en stor succé. Visserligen går man miste om allt underbart kladdande som jag är så barnsligt förtjust i, men alla är ju inte som mig direkt...
"Vad det blir för mat? Jo, jag hade tänkt slänga ihop en Biff a la Lindström i en skokartong gjord av hasselnötter..."
Bon appetit! //Flemman
