Primitiv Prestationsparodi
Nä nu börjar man bli sådär bajsnödigt bloggsugen igen, men det finns ett problem: Dom små smaskiga vardagsfilosofierna vägrar komma fram ur sina gömmor och förgylla min hjärna med sin närvaro... Försöker locka fram dom på nåt sätt men får bara sura muttranden till svar. Världen vill inte leka med mig idag. Tråkig stil tycker jag, nån liten skön tanke kunde väl ploppa upp och vilja analyseras? Eller åtminstone ta en fika eller nåt... Men näpp, tydligen är det kollektivt påsklov som gäller, även på den fronten. Så vad gör man då i kristider som dessa? Man plockar fram reserven, den lilla berättelsen som man knopade ihop på en kritvit sandstrand i Koh Samet och som man fram tills nu sparat likt nötterna en ekorre plockar fram när det börjar vankas tuffa vintertider... Så varsågod, här har ni kvällens godnattsaga serverad på ett fat.
Primitiv prestationsparodi
Av: Pål Pått
Påsken. Partypojkarnas påkostade paradis. Pappa pröjsar. Pengarna prasslar.
Putte Persson, pryd partypojke, pippade pliktskyldigt pangpinglan Petra. Puddingens perfekta pattar pulserade pirrigt. Putte påtagligt powerpackad.
Purjo Pasanen, professionell päronpusslare, pajade påskpöket:
- "Porr! Påpassligt..."
Putte plötsligt paff. Parkerade pangpinglan pladask. Partypojken pyttelite paranoid.
- "Placebo", påstod Putte pessimistiskt.
Putte Persson, partypojken personifierad: Player, pondus, pyjamas.
- "Pyttsan", pikade Purjo parodiskt.
Pastor Pedro, pensionerad portugisisk präst, predikade propert:
- "Penetration på påskdagen passande."
Purjo plockade poängen.
- "Precis! Pussar petitesser, penetrering poesi!" Purjo påtagligt pilsk.
Putte parerade proffsigt passningen.
- "Pfft! Pantade perversa patrask! Polaren pensionerad porrprins. Pissar panodil. Paralyserad penis, prickig pung. Palla pöka..."
Purjo plötsligt passé.
- "Peppar peppar..." pep Purjo pressat.
Pangpinglan pruttade paradoxalt. Pinsamt.
- "Prövat pilsner på pasta? Perfektionism..." propagerade pastor Pedro passionerat.
- "Pilsnerpasta populärt", påpekade Putte. "Pampigt. Pittoreskt."
Plötsligt pajade porslinet. Plask.
- "Pisspaus!" provocerade Purjo pillemariskt.
- "Pajas..." pustade Putte Persson.
- "Pucko..." påfyllde pastor Pedro.
Peace.
//Flemman - Glad påsk indianer!
Primitiv prestationsparodi
Av: Pål Pått
Påsken. Partypojkarnas påkostade paradis. Pappa pröjsar. Pengarna prasslar.
Putte Persson, pryd partypojke, pippade pliktskyldigt pangpinglan Petra. Puddingens perfekta pattar pulserade pirrigt. Putte påtagligt powerpackad.
Purjo Pasanen, professionell päronpusslare, pajade påskpöket:
- "Porr! Påpassligt..."
Putte plötsligt paff. Parkerade pangpinglan pladask. Partypojken pyttelite paranoid.
- "Placebo", påstod Putte pessimistiskt.
Putte Persson, partypojken personifierad: Player, pondus, pyjamas.
- "Pyttsan", pikade Purjo parodiskt.
Pastor Pedro, pensionerad portugisisk präst, predikade propert:
- "Penetration på påskdagen passande."
Purjo plockade poängen.
- "Precis! Pussar petitesser, penetrering poesi!" Purjo påtagligt pilsk.
Putte parerade proffsigt passningen.
- "Pfft! Pantade perversa patrask! Polaren pensionerad porrprins. Pissar panodil. Paralyserad penis, prickig pung. Palla pöka..."
Purjo plötsligt passé.
- "Peppar peppar..." pep Purjo pressat.
Pangpinglan pruttade paradoxalt. Pinsamt.
- "Prövat pilsner på pasta? Perfektionism..." propagerade pastor Pedro passionerat.
- "Pilsnerpasta populärt", påpekade Putte. "Pampigt. Pittoreskt."
Plötsligt pajade porslinet. Plask.
- "Pisspaus!" provocerade Purjo pillemariskt.
- "Pajas..." pustade Putte Persson.
- "Pucko..." påfyllde pastor Pedro.
Peace.
//Flemman - Glad påsk indianer!
Svenskheten på en post-it-lapp
I dessa tider, då gemene man inte bara förvandlas till läskiga Thomas Wassberg-kopior med skägget fyllt av snor, utan även drabbas av trevligheter som vinterkräksjukor och förfrysta bollar, tänkte jag försöka tina upp stämningen en smula genom att minnas varmare dagar, ungefär på samma sätt som tröttmössegubbar i alla tider hävdat att det var "bättre förr". Vadå, snackar han om sommaren? tänker ni säkert då. Pyttsan heller, så trevligt ska vi inte ha det. Den lilla anekdot som så småningom kommer forma det här inläggets innehåll inträffade på hösten. Exotiskt, right?
Om jag ska dra highlightsen av den ganska mediokra anekdoten så hände en smålustig grej när jag var på väg till jobbet en meningslös dag i Oktober (det var säkert en tisdag, probably the most meningslösa dagen i veckan). Mitt bland de färgsprakande löven på trottoaren var det pyntat med minst lika färgsprakande post-it-lappar med budskap som "IDIOT! Plocka bort hundskiten efter dig annars lägger jag en korv på din trottoar!" och liknande fyndigheter. Omedelbart kände jag det kittla till i indiansinnet. En arg lapp! Finns det något svenskare än dessa mensdrypande poetiska mästerverk? Den konflikträdda bitterfittan som är sådär undertryckt smygförbannad på den där lilla skitsaken som går utanför ramarna i den noggrant ordnade tillvaron av köttbullar, jantelag och kenodragningar och som nervöst krafsar ner ett par väl valda ord för att få utlopp för frustrationen denna skitsak framkallar... Hur blågult är inte det?
Ofta hittar man dessa underhållande små ordkarameller i tvättstugor och trappuppgångar och dylikt, men tydligen även vid trottoarkanter alltså. Frågan jag vill komma fram till lyder: Vilka är dessa människor som författar dessa stämningshöjare i grannskapet? En god vän till mig lanserade nyligen teorin att "arga lappar skrivs av samma folk som kommenterar youtubeklipp, för att slå ihjäl dötiden när internet ligger nere". Denna teori känns nästan äckligt pricksäker, och om jag ska bidra med något spontant så känns "en genmanipulerad hybrid av en bitter insändarskrivare och en lapplisa" som en kvalificerad gissning.
Men en person som på fullt allvar stannar till vid synen av en nykläckt hundlort och bemödar sig besväret att plocka upp spritpenna och post-it-block i det äckelblöta höstvädret och pimpa till trottoaren ytterliggare med en meningslös arg lapp som ingen någonsin kommer bry sig om... En sån person skulle jag vilja ta en kaffe med.
Och jag som inte ens gillar kaffe...
//Flemmy
Om jag ska dra highlightsen av den ganska mediokra anekdoten så hände en smålustig grej när jag var på väg till jobbet en meningslös dag i Oktober (det var säkert en tisdag, probably the most meningslösa dagen i veckan). Mitt bland de färgsprakande löven på trottoaren var det pyntat med minst lika färgsprakande post-it-lappar med budskap som "IDIOT! Plocka bort hundskiten efter dig annars lägger jag en korv på din trottoar!" och liknande fyndigheter. Omedelbart kände jag det kittla till i indiansinnet. En arg lapp! Finns det något svenskare än dessa mensdrypande poetiska mästerverk? Den konflikträdda bitterfittan som är sådär undertryckt smygförbannad på den där lilla skitsaken som går utanför ramarna i den noggrant ordnade tillvaron av köttbullar, jantelag och kenodragningar och som nervöst krafsar ner ett par väl valda ord för att få utlopp för frustrationen denna skitsak framkallar... Hur blågult är inte det?
Ofta hittar man dessa underhållande små ordkarameller i tvättstugor och trappuppgångar och dylikt, men tydligen även vid trottoarkanter alltså. Frågan jag vill komma fram till lyder: Vilka är dessa människor som författar dessa stämningshöjare i grannskapet? En god vän till mig lanserade nyligen teorin att "arga lappar skrivs av samma folk som kommenterar youtubeklipp, för att slå ihjäl dötiden när internet ligger nere". Denna teori känns nästan äckligt pricksäker, och om jag ska bidra med något spontant så känns "en genmanipulerad hybrid av en bitter insändarskrivare och en lapplisa" som en kvalificerad gissning.
Men en person som på fullt allvar stannar till vid synen av en nykläckt hundlort och bemödar sig besväret att plocka upp spritpenna och post-it-block i det äckelblöta höstvädret och pimpa till trottoaren ytterliggare med en meningslös arg lapp som ingen någonsin kommer bry sig om... En sån person skulle jag vilja ta en kaffe med.
Och jag som inte ens gillar kaffe...
//Flemmy
