En halv skopa nonsens

Ni får ursäkta den långrandiga rubriken, men som nyinflyttad i Indianbyn vill man ju gärna göra en storslagen entré. Att den sedan var ungefär lika lyckad som det storslagna pilotavsnittet av Playa Del Sol är en annan femma som tyvärr inte kommer att ges utrymme här. Inte här inne ska vi ha sånt snusk. Att jag sen inte heller har så mycket att blogga om kommer ni också snart att upptäcka (den uppmärksamme har säkert redan gjort det). Men men, kliar det i bloggfingrarna så gör det, oavsett vad man egentligen har att säga.

Det jag tänkte spåna lite om idag är i alla fall barnmat, denna puré av läckerheter som är tillagat med lika mängder kärlek och bröstmjölk.

I mitt researcharbete till detta inlägg har jag åkt land och rike runt för att utforska hyllkilometer av purémat, och jag har hittat både spaghetti och köttfärssås samt lasagne i puréform. Den givna frågan är ju då; vad är skillnaden på spaghetti och köttfärssås och lasagne när det mosas ner? Finns det några som kokar spaghetti och andra som staplar pastaplattor inne på barnmatsfabriken? Det känns ju som det blir lite samma grej i slutändan. Nog är det lite som med skolmaten som kunde kallas både torskrygg och forellmedaljonger när man egentligen visste att det alltid var samma sorgliga fiskpinnar.

En annan sak jag inte kan undgå att undra över är om de verkligen lägger upp maten så där fint som på bilden på burken innan de mosar ner det. Även om jag uppskattar tanken och arbetet som ligger bakom så känns de ganska onödigt. Det mest praktiska vore väl att lägga matfan i en sopsäck, knyckla ihop skiten, sätta sig och vänta en stund och sen bara mosa. Å andra sidan kanske man måste lägga upp det ordentligt innan man mosar det för att få till den rätta blandningen. Man vill ju liksom inte ha all köttfärs i botten av purén och all pasta vid locket. Inte okej.

Avslutningsvis, om det här inlägget har ett budskap (jag är nog inte ensam om att tvivla på det), så är det kanske att vi borde ägna en tanke åt de hårt arbetande purékockarna nästa gång vi köper en burk mosad Janssons frestelse.